949 Som helig och som syndare

 


1. Som helig och som syndare
för dig, o Gud, jag står,
rättfärdig i min Frälsare,
men i mig själv jag går
av synder fylld och skyldig är
vart andetag och stund,
ty syndens rot blott synder bär
ur hjärtats hårda grund.

2. Men jag blev höljd i dopets dräkt
med nåden som han vann.
Ja, hans rättfärdighet har räckt
för syndaren han fann
långt bort från sig i natt och skam
och livets fattigdom,
men han mig fört ur natten fram
till korsets rikedom.

3. Ju mer du, Herre, visar mig
av hjärtats stengrund hård,
dess mer jag då behöver dig,
din kärlek och din vård.
Låt samvetet alltmera se
i mig och i mitt liv,
och mig alltmer av nåden ge,
ja, själv mitt allt du bliv!

4. Så skall jag leva trygg och glad
i hjärtats ödmjukhet
och se din kraft i dopets bad,
ditt löftes trofasthet.
Din nåd för mig skall vara allt
och kraften i mig bli
att ge mitt liv en ny gestalt,
till tjänst och glädje fri.

Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd