1. Nog är det väl ändå
en märkvärdig strid
jag kämpar som kristen
i stormarnas tid!
Då går det så ofta
rätt underligt till
och mycket kan ske
som jag alls inte vill.
2. När vårljusa känslor
blir svarta som natt
och rådlös jag frågar mej
hur det är fatt,
det tycks som om hoppet
och tron tagit slut
och kärleken for visst
sin kos långt förut.
3. När väckelsen stelnar
och mänskorna far
och få som vill höra
Guds ord stannar kvar,
när syskonen somnar
och fienden ler,
hur kan jag då ensam
stå vakande mer?
4. När Jesus sej döljer
och bönen är stängd
och harpan i missmod
på grenen är hängd,
när livet är bara
ett stormande hav
och båten så liten
- vad ska då bli av?
5. Då hör jag i stormen
min Frälsares ord!
Jag trodde han sov,
men han är då ombord!
Jag trodde vi skulle
i sjön få vår grav,
men aldrig ska Jesus
och jag gå i kvav.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar